torsdag 13 september 2012

magproblem

Idag i skolan var det blodgivning och redan förra veckan när jag fick veta att det skulle vara blodgiving idag så bestämde jag att jag skulle fara och ge. Så idag efter lunch, fick jag lov av läraren, att gå från lektionen för att ge blod. Jag fyllde i alla papper och de registrerade mig o.s.v. Men när jag sedan diskuterade med en kvinna om det jag hade fyllt i, så tyckte hon att, eftersom jag nu har en lite sämre period (med mina magproblem) så ville hon inte ta risken att låta mig gå och ge blod. Så det blir alltså inget av det hela. Det jag såå hade väntat på. Hon sade att jag nästa gång (i november) skulle gå dit på nytt och om jag mår bättre då skulle jag antagligen få ge blod. 


Jaa.. och på tal om magproblem. Fick en fråga om varför jag så ofta har ont i magen. 
Det är alltså så att jag har haft dessa problem i ca.... hmm.. 10 år kanske. Men har nog blivit sämre med åren. Och det känns som om det inte kan bli sämre än det här. Har gått både i helsingfors och här i ekenäs hos läkare i alla dessa år, men inget har dom kommit fram till. Har testat alla magmediciner som finns, har varit på ultraljud och har t.o.m. varit på Colonskopi undersökning, alltså dom har gått igenom mina tarmar med kamera. Och allt har sett så bra ut. Just nu går jag ju på akupunktur här i ekenäs. Vissa veckor mår jag bättre och vissa sämre. Förra veckan var superbra, denna vecka jättedålig. Det går alltså i perioder. När jag sist var till läkaren (i våras?) så sade han att det skulle kunna vara IBS(tryck på IBS för att läsa mera om det) som jag har, alltså irriterad tarm. 


Är ofta tvungen att gå hem från skolan p.g.a. detta. Ibland kan jag få ont när jag springer så ofta är jag tvungen att sitta på sidan på fotbollsträningarna. 
Nästan ALLTID när jag är ut och äter så for jag jätteont och börjar må jättedåligt. Så jag går helst ut och äter med personer som känner mej bra, för det är ju inte roligt om man börjar må jättedåligt med någon som man nu känner sådääär. Ibland är jag t.o.m. rädd för att äta. Om jag t.ex. ska någonstans(ex.fotbollsmatch), så före matchen- om jag är hungrig och skulle vilja äta en banan så vet jag inte alltid om jag vågar äta den, eftersom den där lilla bananen kan ställa till med såna problem. Visst låter det konstigt? 
Har testat en massa olika dieter, men ingenting fungerar. Jag tror jag skulle må bäst av att inte alls äta, men så kan man ju inte leva. 
Alla borde veta hur det känns att ha en sådan mage som jag har. Då skulle alla förstå. Förstå bl.a. vad jag menar när jag säger att jag har ONT I MAGEN!... Känns ibland som om folk inte tror på mig när jag säger det. Ingen kan förstå hur jobbigt det är. 

Jag tänker fortsätta gå till läkaren tills jag vet var jag har för fel och framför allt tills jag får någon medicin/behandling som hjälper. 
För så här tänker jag inte må resten av livet. Så är det bara! 
(Grattis till den som orkade läsa det här)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar